Prada ss/11.
Vid första anblicken trodde jag helt klart att designern rökt på eller nått. För vem fasen gör en kollektion som sprudlar av färg, bananer, apor och ränder? Bara brillorna får ju en att undra vad som hände.
Men när jag låtit kollektion smälta in ett tag, närmare bestämt 7 månader, så kan jag härmed konstarera att det faktiskt är ganska fint. Nästan grymt till och med. Prada har lyckats få mig att älska randig igen. Breda ränder ska det vara. Inte som de klassiska seglar-ränderna som lyckats klassats som trendigt de 10 senaste vårerna (?!). Utan denna typ av ränder känns fräscha och nya. Nått som jag själv faktiskt vill bära. Jag brukar inte gilla Italienskt mode så mycket. Inte alls faktiskt. Men jag har nog haft lite fel och jag tror faktiskt Miuccia Prada kan vara ett geni ändå.